Nu

i efter hand efter vättern runt så kan ja säga att de mål vi satte att få dom som hade anmält sig till 10gruppen klarade vi av, även om vi hade några motgångar som försvårade de för oss att klara de som vind, regn, punka o eker brott, kan även erkänna att ja trodde vi skulle inte få in alla under målet för vi va så olikt tränade inför detta men får faktiskt erkänna att ja hade fel på den punkten, visst ja kunde ha fått en bättre tid men i år sket ja i de för de kommer fler gånger ju o sjön ligger kvar ju plus i år man kan säga att ens roll va som hjälpryttare eller som Dan A. sa till mej att i år får vi offra oss vilket ja aldrig kommer ångra att man gjorde för de va väldigt roligt att få cykla med gruppen för de är mycke roligare att cykla i grupp än själv ju, plus ja kände mej inte redo för att cykla så fort som våran 8grupp gjorde för man hade missat så mycke träning pga vurpan..
För ja vet iaf att ja kommer cykla minst en gång till runt sjön så man får 5 års medaljen...

De va nära några gånger nära som vi kunde ha råkat ut för olyckor i gruppen, först va de när han framför mej blev arg på dom vi cyklade förbi inte gick åt höger när vi skrek "håll till höger" (en bra sak när man hade ropat de va att säga tack när man cyklade förbi) så han gasade på o skrek åt dom o glömde tyvärr av att markera en refug som ja höll på att dra rakt in i men lyckades att väja undan, sa till han om de (skällde till lite på han om de men vi pratade ut om de under loppet men vi båda sa att de är inget som kommer gnällas mera om utan vi båda såg de som löst o han bad faktiskt om ursäkt o ja va väl skärrad av att råka ut för de o ja är inte b emot han för han missade att markera de plus ja bad om ursäkt att ja hade skällt på han för de men som sagt man va väl lite uppskrämd för de är som Jonny sa till en att alla ens vurpor sitter i bakhuvudet på en),
men de värsta som vår grupp råkade ut för var när Mia fick typ sladd på cyklen när hennes framhjul gled iväg för henne pga en asfalts kant , ja låg snett bakom henne o när man såg vad som hände så kan ja säga att hjärtat rusade iväg för mej men tack vare Fredrik så klarade hon av deo fick ordning på cyklen för de hade verkligen varit väldigt tråkigt för gruppen att rulla in i Motala utan henne..

Fick faktiskt tankarna på att bryta i Hjo pga regn o att man inte kunde knappt röra på höger armen pga skadan man råkade ut för i början i maj, trodde först att de va att pga handskarna så händerna hade domnat men fingrarna kunde ja röra utan problem så de uteslöts direkt får väl prata med ens läkare om detta, men fan va ja frös när de regnade o man undrade hur länge man skulle orka mera av de regnet som föll över oss o ja kan säga att de va nära för en att kasta in handduken men när vi stannade strax efter Hjo för matstopp så hade de slutat regna o man kände värmen sakta men säkert kom tillbaka in en men jösses va man frös o skakade men man va verkligen inte ensam om de i våran grupp för alla stod o skakade o hackade tänder o försökte äta lite o endel tog på sig torra kläder...

Måste säga de att de verkligen flöt på bra i gruppen ifrån vårat krismöte strax efter Bankeryd tills vi kom till Hammarsundet då dom som va trötta började verkligen sina på sina krafter så då delade vi upp dom starka, några av oss fick ta vind o dra medan dom andra fick hjälpa till dom som va trötta, ja valde att dra för ja litade inte på min högerarm för man hade svårt att lyfta på den över en viss höjd o då tyckte ja att ja va inte rätt man till att putta en trött..
Strax innan Motala fick vi en punka o de som beslöts då av några i gruppen att dom trötta skulle cykla vidare o vi andra skulle cykla i kapp innan mål vilket ja tycker va ett bra beslut så att
vi inte tappade för mycke tid o vi klarade av vårat mål
med hela 13minuter tillgodo som va bestämt sedan tidigare..
Vi hade 2 punkor på rundan o ett eker haveri på rundan (tack Sandra för du gav bort ditt bakhjul till Dan så han kunde fortsätta medan de innebar att du fick bryta men va ja förstod så va du ganska tje o trött på att cykla för du hade inte klarat ditt mål med vättern pga en punka)...
Kan säga att när man stod i mål o hade kommit ifrån dom andra o stod framför en storbildstv o man såg dom andra i våran grupp som cyklade för första gången deras mungipor gick från öra till öra, synd att man inte hade en kamera med sig för då hade man lagt ut bilder på de här..
Nä nu är bara frågan ska man cykla med sub9 eller sub8 nästa år men de är väl lika bra att börja träna för de iaf.....